Vi träffades på college, två fattiga barn som delade på en kopp kaffe eftersom ingen av oss hade råd med…
Min hand sökte efter flygvärdinnans. Hon lät mig hålla den.
Daniel berättade långsamt.
En lantbrukare hade hittat Thomas svårt skadad i närheten av sitt hem. Han hade burit honom under tak och försökt hjälpa honom med det lilla familjen hade.
Thomas hade levt i fyra dagar.
— Familjen visste inte hur de skulle få kontakt med någon efteråt, sa Daniel. Under kriget flydde de från byn. Men mannen behöll anteckningsboken och några av hans tillhörigheter.
Många år senare hade mannens dotter börjat försöka identifiera den unge amerikanen som hennes far aldrig glömt.
Till slut hade uppgifterna nått dem som arbetade med att utreda försvunna soldaters öden.
— Undersökningen pågår fortfarande, sa Daniel. Jag vill vara tydlig med vad som är bekräftat och vad som kommer från familjens berättelse. Men boken är hans. Och brevet är till dig.
— Hur länge har ni vetat?
— Mamma fick de första beskeden förra hösten.
Jag tänkte på Margaret, nu en gammal kvinna liksom jag.
— Varför kontaktade hon mig inte?
— Hon försökte. Du hade flyttat från den sista adress hon hade. Breven kom tillbaka. Och ditt efternamn var inte detsamma.
Efter min mors död hade jag tagit hennes flicknamn. Ett litet beslut som plötsligt kändes som en låst dörr.
— Hur hittade du mig här?
För första gången log han försiktigt.
— En kvinna vid minnesmärket kände igen din berättelse. Den vita rosen, fotografiet, födelsedagen. Hon vidarebefordrade mammas nummer när du ringde för att fråga om öppettiderna den här veckan.
Jag mindes samtalet.
Kvinnan hade frågat om jag fortfarande reste ensam.
Sedan hade hon frågat om hon fick lämna mitt namn till en anhörig till Thomas.
Jag hade sagt ja, men inte vågat hoppas.
— När mamma fick tag i dig hade du redan lämnat hemmet, fortsatte Daniel. Jag arbetade på den här flygningen. Hon ringde mig på morgonen. Personalen hjälpte till att fråga diskret vid gaten om du var kvinnan hon sökte.
Klicka på knappen Fortsätt läsa nedan för att läsa vidare.
Kommentarer (0)