Min farfar lämnade mig sin 80 hektar stora gård, men två år efter min skilsmässa tog min ex-man fortfarande ut…
Jag skrattade och sa att farfar förmodligen skulle återvända för att hemsöka oss båda om jag tog hans pengar.
Under två lördagar i oktober arbetade vi tillsammans med att reparera morfars gamla trästege.
Allt var förberett till öppningsdagen.
Jaktsäsongen började på lördagen före Thanksgiving.
Klockan 4:30 den morgonen hällde jag färsk, varm kaffe i morfars gamla ståltermos.
Jag satte upp mitt kastanjefärgade hår i en låg hästsvans och drog på mig en eldorange stickad mössa.
Sedan tog jag på mig hans beigea canvasjacka.
Farfar hade alltid själv följt sina jägare till deras pass på öppningsmorgonen.
Jag hoppades kunna föra vidare den traditionen.
Vi rörde oss tyst vid kanten av fältet.
Frost gnistrade över de skördade majsstjälkarna.
Bortom ekarna började det första bleka morgonljuset visa sig.
Dale, Tim och Wes gick bakom mig i sina orangea jaktkläder.
Varje man bar en oladdad bössa.
Det fanns ingen anledning till samtal.
När vi kom till Tims stånd, stannade han under stegen.
I några sekunder stirrade han bara uppåt.
“Min farbror brukade ta med mig på jakt på det här sättet,” sa han mjukt.
“Jag har inte kommit ihåg det på åratal.”
Vi gick mot Dales ställning, en äldre trästege som stod vid skogsbrynet.
Jag fyllde termoslocket med kaffe och räckte det till honom.
Han vilade en stövel på den nedersta stegen.
Det var då vi hörde någon prata.
Fotsteg hördes från riktningen av porten.
Jag tittade tillbaka.
Tre män gick längs fältets kant.
Kurt.
Mike.
Russ.
Brads långvariga jaktvänner.
De hade korsat gränsen till egendomen trots varningsskyltarna längs gränsen.
Dale flyttade sig bort från stegen och tog sin plats bredvid mig.
“Amy,” ropade Kurt, “Brad trodde att du skulle ha kommit över det här vid det här laget.”
“Mitt beslut har inte förändrats,” svarade jag.
Kurt tittade mot de brandorangea hattarna han kunde se mellan träden.
Sedan fokuserade han på Dales grå skägg.
“Vem är de här killarna?”
“De är arméveteraner,” sa jag till honom. “Var och en av dem. Och de är de som jagar här nu.”
För ett ögonblick blev alla tysta.
Ungefär en mil bort hördes ett gevärsskott eka över kullarna.
Säsongens första skott.
Kurt tittade ner på den frostbiten jorden.
DEL 2 – Tillståndet som Brad inte kunde sälja
Kurt stannade ett par meter från Dale.
— Moody? sa han. Jobbade du på verkstaden vid landsvägen förr?
Dale nickade.
— Fram till förra året.
Kurt tog av sig mössan och drog handen genom håret.
— Du hjälpte min pappa när hans pickup blev stående en vinter. Du vägrade ta betalt för bärgningen.
Klicka på knappen Fortsätt läsa nedan för att läsa vidare.
Kommentarer (0)