Min farfar lämnade mig sin 80 hektar stora gård, men två år efter min skilsmässa tog min ex-man fortfarande ut…
Min farfar lämnade mig sin 80 hektar stora gård, men två år efter min skilsmässa tog min ex-man fortfarande ut 4 000 dollar per säsong av sina vänner för att använda den. Jag avbröt deras tillstånd och bjöd in tre arméveteraner att jaga gratis istället. På öppningsmorgonen följde jag personligen med dem till deras platser. Sedan dök min exmans jaktkompisar upp vid grinden, övertygade om att jag skulle ändra mig.
Det var i augusti när Kurt, en av Brads långvariga jaktkompisar, avslappnat tog upp arrangemanget.
“Vi gav redan Brad fyratusen dollar i kontanter för den här säsongen.”
Jag kunde knappt tro vad jag hörde.
Min farfar Arvid hade lämnat de där åttio hektaren direkt till mig.
Min exmake var inte listad på lagfarten.
Brad hade byggt flera jakttorn medan vi var gifta, och tydligen trodde han att det gav honom rätten att bestämma vem som jagade där.
Jag ringde honom senare den kvällen.
“Amy, du jagar inte ens,” svarade han. “Varför låta perfekt bra mark stå oanvänd?”
Sedan lade han på.
Brad behövde aldrig höja rösten för att få mig att känna mig ignorerad.
Men den här gången vägrade jag låta honom fatta beslut om min egendom.
Marken tillhörde mig lagligt, och jag behövde inte ringa polisen eller anlita en advokat bara för att hantera tillgången.
Jag satte upp skyltar längs varje gränsstaket.
Efteråt skickade jag ett rekommenderat brev till Brad där jag förklarade att varken han eller någon han gett tillstånd till kunde gå in på marken.
Ingen ifrågasatte meddelandet.
Jag trodde aldrig att Brad var en hemsk person.
De där jaktkompisarna var några av de få som hade hållit sig nära honom efter vår skilsmässa.
Men egendomen hade tillhört morfars familj.
Och morfar hade anförtrott mig det.
Den september gick jag på en potluckmiddag i vår kyrka.
Jag hamnade sittande mittemot Dale Moody, en femtioåttaårig arméveteran med ett noggrant trimmat grått skägg.
Han förklarade att efter trettio år av jakt på allmän mark hade han äntligen slutat gå.
För många okända människor dök upp på hans favoritjaktställen före soluppgången.
Tim Seger, trettiofyra, nämnde att han inte hade gått på jakt sedan han var barn.
Sedan han kom hem från Afghanistan hade han inte kunnat hitta en lämplig plats.
Wes Hanna, fyrtioett, bara skakade på huvudet.
Känns som att ingen har mark tillgänglig för jakt längre.
Men det gjorde jag.
Så jag bjöd in alla tre männen att jaga på mina åttio tunnland under hela säsongen.
Utan att betala ett öre.
Dale försökte genast erbjuda mig 1 000 dollar.
Klicka på knappen Fortsätt läsa nedan för att läsa vidare.
Kommentarer (0)