Min moster ville adoptera min lillasyster efter att våra föräldrar dog, bara för att få tag på pengarna — hon…

Jag var nitton.

Jag var trött.

Det fanns kvällar när jag stod framför kylskåpet och inte kom ihåg varför jag hade öppnat det.

Men Vicky hade mat. Hon gick till skolan. När jag arbetade var hon hos vår granne, fru Alvarez, som vi hade känt sedan jag var liten.

Och när hon vaknade efter en mardröm var det mig hon ropade på.

Eleanor började med dokumenten.

Mina arbetstider.

Skolans närvarouppgifter.

Överenskommelsen om barnomsorg.

Anteckningar från hembesöken.

Flera av klagomålen hade inte kunnat styrkas. Ändå hade de fortsatt att dyka upp i sammanfattningarna som om misstankarna i sig var bevis.

Eleanor bad att varje uppgift skulle skiljas från det som faktiskt hade konstaterats.

Sedan lämnade hon fram ett dokument jag inte hade sett förrän kvällen innan.

Mammas och pappas skriftliga önskemål om vem som skulle ta hand om oss om något hände dem.

Mitt namn stod först, under förutsättning att jag var myndig och bedömdes kunna ge Vicky ett tryggt hem.

Denise rätade på ryggen.

”Det där skrevs säkert innan de visste hur svårt det skulle bli.”

Eleanor nickade.

”Önskemålet avgör inte saken ensamt. Därför har vi också lämnat underlag om Michaels nuvarande situation.”

Hon vände en sida.

”Men det visar att föräldrarna hade tänkt på frågan.”

Jag stirrade på deras namnteckningar.

Pappas lutade alltid lite åt höger.

Mammas sista bokstav drog iväg över raden.

Jag hade inte vetat hur mycket jag behövde se dem igen.

Sedan kom frågan om pengarna.

Det fanns en försäkringsersättning och tillgångar som skulle hanteras genom dödsboet. Vickys andel skulle förvaltas för hennes räkning med särskilda villkor.

Den som fick vårdnaden skulle inte få pengarna som sin egen förmögenhet.

Howard lutade sig mot Denise och viskade något.

Eleanor såg det.

”Har ni gjort en budget för Vickys omsorg?” frågade hon dem.

Denise sa att de naturligtvis hade råd.